det gör du efter det här..

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

BOOM!

musiken donkade hårt från mina högtalare och jag tränade in stegen till dansen vi skulle visa upp på skolavslutningen, jag började svettas och stängde av stereon, mamma klev in och bad mig komma och äta middag.

vid bordet satt min irriterande lillebror, min handikappade pappa och min överdrivna mamma. jag kastade i mig maten för jag snabbt kunna springa över till johanna, jag tog på mig mina bruna stövlar och smällde igen dörren. jag halkade på den speglande isen och snubblade till ibland,

jag knackade på och johanna öppnade.

vi gjorde inget speciellt den kvällen, vi tränade och tränade och sjung,

tills klockan slog 11 och det var dags att gå hem igen, jag hatade att gå hem när det var läskigt kallt ute och det blåser så mycket att man inte hör omgivningen..

Jag drog över luvan och den blåste av direkt, irreterande.

jag gick in och det var mörkt hela huset, det enda som lyste var mitt rum, jag slängde mig i sängen och började smsa med krille..

efter en stund vart jag less på att inte kunna somna så jag gick upp för att slå mig ner vid datorn. jag gick upp och trappan gnekade läskigt, satte mig ner och det tog som alltid 100 år att starta datorn, rummet jag satt i var litet och gammalmodigt, en stor stol som var hård och obekväm..

jag loggade in på msn och det var inte mycket folk inne, tråkigt.

efter ett tag när jag skulle logga ut skrev någon,

"i can see you from here,"

jag tog det som ett skämt och stängde av datorn, påvägen ner så hade endå dendär personen som skrivit det gett mig lite försiktighet ner för trappan för jag kände mig obekväm, jag kastade in en blick i tv rummet,

snabbt drog en skugga förbi fönstret, jag hoppade till och sprang in på mitt rum, jag kände hur en kall kåre drogs genom ryggraden precis som om nån skulle ta tag i mig och dra i mig, jag smällde igen dörren och satte mig i ett hörn, jag var obekväm i hela kroppen och rädd.

det knackade sakta på dörren, jag ställde mig upp och gick mot dörren,

jag hann inte långt, en sten kastades in i mitt rum genom fönstret, runt den stog det med röd text "vill du vara med i leken?", jag fick nog och kastade tillbaka den genom fönstret, jag sprang ut ur rummet och ville ligga med mamma och pappa. jag tog stora steg i trappan upp och la mig i sängen. höll precis på att somna när jag hörde oväsen nerifrån, jag ignorerade det och kröp närmare mamma, jag somnade till ett tag..

men väcktes snabbt av att nått stirrade på mig, jag kände att det stog nån framför sängen och bara stirrade på mig, jag reste mig upp och nu kändes det som om nån blåste mig i nacken, jag fick panik och skrek!!

mamma reste sig upp och frågade vad som stog på?

jag förklarade vad som hänt och hon kramade om mig och sa att jag skulle ignorera det, försökte verkligen..

klockan var prick 1 när jag kollade på klockan, nu hade jag lugnat ner mig, ja la mig ner och det hördes ett skrik nerifrån, det lät som min lillebror, jag kastade mig upp ur sängen, ner för trappan och smällde upp dörren till hans rum, ingen där. han var borta! jag visste inte vad jag skulle göra, jag var så rädd och stel i hela kroppen, en sten kastades in, nu med texten

"du kommer aldrig finna mig, jag kommer vinna dig, du är redan med i leken nu".. jag gick ut till köket för att hämta en kniv att försvara mig med, men hittade en text till, "en kniv fungerar inte på mig" jag blev mer rädd och mer arg. jag ville bara hämta mamma men hon hade bara skrikit och jag hade bara fått mer panik än vad jag redan har.

källardörren smällde igen och jag hörde hur min lillebror grät,

jag sprang allt vad jag kunde efter ljudet, där satt han, i ett hörn och grät, jag kramade om honom som jag aldrig gjort och frågade vad som hänt,

han förklarade att nått förföljt honom hit ner, nått som han inte såg men hörde, han ville leka med honom men han hade sagt nej..

jag tände lampan och hoppade till, det var inget, men det känns fortfarande som nått är där. nått som stirrar på mig och min lillebror?..

jag släckte lampan igen,sträckte ut handen och väntade på att nån skulle ta tag i den, jag bet ihop och väntade.

inget hände, precis när jag skulle ta tillbaks handen röck det till, jag drogs upp på benen av en annan hands hjälp..

jag gjorde täcken åt lillebror min att tända, han tände..

framför mig stog..

ingenting!

jag drogs framåt av ingenting? Jag öppnade munnen för att skrika, men nått höll för, jag såg inget, det bara kändes, jag såg ingenting..

när jag vände mig om var min lillebror borta, och ingen höll min hand mer.

nu vet jag inte vart min lillebror är.

och ingen tror mig när jag berättar om nått som inte fanns men var endå där. spöken